I hjärnan på Malin

Ibland kommer man till hållpunkter i livet. Stunder då man omedvetet kastas in i en ny tid eller stunder med medvetna val som resulterar i förändring. Kasten blir långa, från det ena till det andra. Relationer skapas, bryts eller omvärderas. Stunden kanske kräver en förändring, då ohållbara situationer uppstår, eller så kanske den utmynnar i någon slags anpassbarhet till det rådande klimatet. Man kanske inser att man hade det jävligt bra en stund, trots att man inte tyckte det då. Var man felfokuserad eller var onöjsamheten ett rent faktum?
Just nu står jag och väger i en tid som inte finns. En tid utan egentlig mening.  Laddar för kommande tider. Inget jag egentligen vill, men omständigheterna gör det så. Tycker inte om att vara bitter, men ibland har den smugit sig på. Jag är inte sån, vägrar anpassa mig till sån och vill inte vara sån. Förändring krävs. Kanske för rastlös? Men troligtvis för onöjd. Jag vill tillhöra nånting nu. Men inte vad jag tillhörde förr. Jag vill skvallra om vardagliga ting,
Åker snart bort. Det kommer bli bra. Hur det än blir, så blir det bra. Jag kommer inte vara ensam. Kommer ta saker med lugn. För allt är ju relativt.

Titta! Jag har hittat min kommande make! Han heter Jack Johnson och jag har lyssnat på hans mysiga melodier i något år, helt utan vetskap om hans utseende. Toksöt! Dessutom surfar han. Finns det något hetare än gitarrkillar som extremsportar? Har nästan en liten såndär idolförälskelse 10-12 åringar brukar ha. Fast jag är ju 22 då.