I hjärnan på Malin

Hur kan saker försvinna spårlöst på en yta av 17kvm? Jag tycker det är jättekonstigt. I onsdags hade jag på mig en tröja i skolan, och antagligen bar jag den även på mig då jag åkte hem därifrån, och efter det har den försvunnit spårlöst... Detta är ett mysterium! Äger jag för många saker eller har jag bara dålig koll på dem? Kanske en kombination? Kanske skulle man kunna plotta en kurva: "antal grejer man använder" mot  "sinne för att hålla koll på sina grejer" och utifrån detta få fram det optimala antalet grejer man kan äga för att samtidigt kunna hålla reda på dem. Ju fler saker man äger, desto fler saker försvinner ju.

Var finns exempelvis alla hårnålar jag inhandlat under min livstid? Säkert har jag köpt minst 500 st hårnålar, och dem jag äger för tillfället kan jag räkna på mina extreiminteter. Många av dessa är dessutom inte ens mina egna från början.

Om man bara kunde få reda på var alla saker finns som försvunnit ur ens liv. Jag behöver inte ha dem tillbaka, skulle bara vilja veta var de finns.

På fredag skulle jag ha åkt kortvasan. Det kommer inte hända. Min näsa säger nej. En sån liten kroppsdel, men ändå så avgörande.

Ibland tycker jag att jag är fruktansvärt bra utan att egentligen ha befogenheterna till det. Jag tror att de ultimata är att vara som jag, och är inte folk som jag, så har de något fel. Blir lite irriterad på mig själv när jag är uppe och flyger i det blå stunder som dessa, för jag vet ju att denna självbilden bara är en illusion. Jag kan ju omöjligt vara bättre än alla andra, det låter ju helfånigt. Jag är medveten om min ologiska tankegång, men har ändå svårt att släppa den. Vill ju inte uppfattas som dryg, men jag tror verkligen att de flesta som lär känna mig, gillar mig och tycker jag är en kul typ. Känner att ingen kan få mig att tvivla på den jag är.