Malin är bra

Hurraaaaaaa! Halleljulja!! Tjollahopptallasnopp! hahahaha. hohooooo
Japp, så är mitt liv. Fantastiskt! Fantastiskkkkkt! Jag är så glad, men jag vet inte varför. Hela tiden är jag glad, nästan. Det pirrar i magen som om jag är kär. Men varför? Jag är absolut inte kär. Inte i något av mänsklig kaliber iaf. Och skulle jag bli det, skulle jag vara farlig för mig själv. Jag mår så bra att det inte är värt att sätta mitt liv på spel med något sånt. Jag är nästan lite manisk för tillf'ället, upprymd, uppskruvad. Mår så bra. Oförtjänt bra. Inte mått så här bra på massa år. Det är mycket märkligt. Kanske jättekonstigt! Ja, jättekonstigt. Nästan så jag går runt och väntar på att jag ska börja må lite dåligt. Det kanske är någon opererat in en chip med knark i min kropp. Eller så har jag blivit träffad av en osynlig lyckopil. Det är faktiskt ganska roligt att vara jag ibland. Det är faktiskt ganska roligt att umgås med mig, tycker jag. Jag har roligt med mig iaf. Folk borde vara lite avundsjuka . Trots att jag inte har så mycket. Ingen partner, ingen utbildning, inga flashiga grejer, inga stora bröst, ingen stortånagel, inga problem. Jag kanske lever jättesorgligt liv i någons ögon. Hon som har studieuppehåll eftersomhon varken vet in eller ut. Men jag är glad. Egentligen så vet jag nog kanske varför. Jag är inte låst. Jag är superfri att göra precis vad jag vill.