I hjärnan på Malin

Ibland tycker jag att jag är fruktansvärt bra utan att egentligen ha befogenheterna till det. Jag tror att de ultimata är att vara som jag, och är inte folk som jag, så har de något fel. Blir lite irriterad på mig själv när jag är uppe och flyger i det blå stunder som dessa, för jag vet ju att denna självbilden bara är en illusion. Jag kan ju omöjligt vara bättre än alla andra, det låter ju helfånigt. Jag är medveten om min ologiska tankegång, men har ändå svårt att släppa den. Vill ju inte uppfattas som dryg, men jag tror verkligen att de flesta som lär känna mig, gillar mig och tycker jag är en kul typ. Känner att ingen kan få mig att tvivla på den jag är.